Lycka

Jag blir så otroligt glad och rörd när jag ser hur fin Em är med sin lillebror. Idag fick hon hålla i Noah och var så stolt och böjde sig fram för att pussa honom. Mitt hjärta svämmade över av kärlek!

Lite senare ikväll när vi hade kommit hem och lillebror fortfarande låg kvar i babyskyddet sätter hon sig på huk och rättar till hans strumpor eftersom de hade åkt ner lite. Så gulligt!

Vardag

Oj vad tiden går fort! Idag var det dags för Emilia att gå till dagis igen och för Fredrik att gå till jobbet. Jag och Noah har varit på bvc och kollat upp längd och vikt. Min prins hade gått upp 230g på 6 dagar och vuxit 2,5cm sen födseln. Jag är så glad att det går så pass bra och att amningen fungerar bättre den här gången.

Tycker att dagarna fungerar väldigt bra, Noah äter regelbundet och sover lite längre stunder emellanåt. Han sover jättebra i vagnen och i babyskyddet så det är jag väldigt glad för. Nätterna däremot är lite mer struliga, han vill inte ligga själv och sova och äter/snuttar med bara någon timmes mellanrum. Det första nattpasset kan vi få honom att sova i babynestet själv i någon timme iaf men sen ligger han bredvid mig hela natten. Hoppas det ska bli lite bättre snart och att han förstår hur han ska suga på nappen för om han kan snutta på nappen istället för på mig så kan det nog ordna upp sig.

I eftermiddags hämtade Noah och jag Em på dagis och det var lite av en pärs. Noah var vaken och tappade nappen hela tiden så han skrek och Emilia ville absolut inte gå hem. Efter lite bråk kom vi i alla fall iväg men jag var helt genomsvettig när vi väl kom hem. Puh, men det är väl så här det kommer vara framöver ;)

Flyter på

Dagarna här hemma med familjen flyter på bra och vi har det väldigt mysigt tillsammans. Igår fick vi hembesök från bvc och Noahs vikt kollades upp bl.a. Nu har han passerat sin födelsevikt så det är ju ett kvitto på att amningen funkar som den ska och det är jag väldigt tacksam för. Han äter fortfarande ofta och även om det inte alltid är maten han vill åt utan snarare närheten så ligger han hos mig många ggr per dygn. Tur att storasyster ändå accepterar det så pass bra som hon gör, min stora älskade tjej. Jag tänker att det mest är nu i början som det är så, sen hoppas jag att det blir lite längre pauser mellan gångerna.

Noah verkar gilla vagnen också vilket bådar gott inför långpromenaderna som jag så ser fram så mycket emot. Vi har inte tagit så långa turer ännu men en timme kan han lätt sova i vagnen i alla fall.

På förmiddagen gick vi alla ut en stund och medan Fredrik tog vagnen så kunde jag leka med lilla Em. Som jag längtat efter att få lite egentid med henne nu när jag äntligen har orken tillbaka. Det är så skönt att vara av med magen.

Till lunch blev det våfflor eftersom det är våffeldagen idag och vi tyckte alla att de blev supergoda!! 

Just nu ligger jag i soffan med Noah på bröstet och här har vi legat i över två timmar nu. Njuter verkligen av detta och vill bara stoppa tiden. Tiden går alldeles för fort! 

Hög på kärlek

Efter att ha gått en vecka över tiden satte äntligen värkarna igång natten mellan fredag och lördag för en vecka sen. Första värken hade jag runt 2-tiden och de kom regelbundet efter det, dock kändes de inte så mycket i början eller var så långa som en minut. Vi ringde hit Ems mormor och morfar som hade lovat att ta hand om Em och så fortsatte jag ta emot värkarna till ca 5 innan vi bestämde oss för att åka in.

Väl inne på bb så konstaterades att jag var öppen 4cm så jag blev inskriven då. Värkarna var jobbiga nu och jag bad om epidural som sattes vid 7:30. Smärtan i ryggen försvann ganska omgående men värkarna kändes ganska mycket framtill. Hur som helst var det bättre och jag kunde få i mig lite frukost innan de gjorde en ny undersökning.

Vid 8:30 ungefär var jag öppen 7cm och man tog beslutet att sticka hål på hinnorna eftersom vattnet inte hade gått ännu och för att undvika att värkarbetet skulle stanna av som annars kan hända när man får epidural.

Efter det gick allt mycket snabbt. Värkarna intensifierades kraftigt och efter bara ett litet tag så började jag få krystvärkar. Vi ringde in barnmorskan till rummet, huvet hade inte riktigt trängt ner ännu men var på god väg. Varje värk var nu riktigt smärtsam och jag fick kämpa för att stå emot krystandet till en början. Efter hjälp av hela teamet och ett enormt stöd och peppande av min underbara älskling Fredrik samt en riktig kraftansträngning från min sida så föddes till slut vår älskade prins Noah 9:47 och jag fick hålla honom i min famn. Jag kände en sån enorm kärlek och tillhörighet med vår son och var så hög av LYCKA!!! Det finns ingenting som kan mäta sig med det första mötet med sina barn, det är så otroligt mäktigt.

Jag är så tacksam för att allt har gått bra och njuter av varje sekund. Noah har hunnit bli en vecka gammal och Emilia är så fin mot sin lillebror. Hon har verkligen accepterat honom och även om hon trotsar och får sina utbrott emellanåt så har det gått över förväntan. Jag är så stolt över vår fina lilla familj!