Hög på kärlek

Efter att ha gått en vecka över tiden satte äntligen värkarna igång natten mellan fredag och lördag för en vecka sen. Första värken hade jag runt 2-tiden och de kom regelbundet efter det, dock kändes de inte så mycket i början eller var så långa som en minut. Vi ringde hit Ems mormor och morfar som hade lovat att ta hand om Em och så fortsatte jag ta emot värkarna till ca 5 innan vi bestämde oss för att åka in.

Väl inne på bb så konstaterades att jag var öppen 4cm så jag blev inskriven då. Värkarna var jobbiga nu och jag bad om epidural som sattes vid 7:30. Smärtan i ryggen försvann ganska omgående men värkarna kändes ganska mycket framtill. Hur som helst var det bättre och jag kunde få i mig lite frukost innan de gjorde en ny undersökning.

Vid 8:30 ungefär var jag öppen 7cm och man tog beslutet att sticka hål på hinnorna eftersom vattnet inte hade gått ännu och för att undvika att värkarbetet skulle stanna av som annars kan hända när man får epidural.

Efter det gick allt mycket snabbt. Värkarna intensifierades kraftigt och efter bara ett litet tag så började jag få krystvärkar. Vi ringde in barnmorskan till rummet, huvet hade inte riktigt trängt ner ännu men var på god väg. Varje värk var nu riktigt smärtsam och jag fick kämpa för att stå emot krystandet till en början. Efter hjälp av hela teamet och ett enormt stöd och peppande av min underbara älskling Fredrik samt en riktig kraftansträngning från min sida så föddes till slut vår älskade prins Noah 9:47 och jag fick hålla honom i min famn. Jag kände en sån enorm kärlek och tillhörighet med vår son och var så hög av LYCKA!!! Det finns ingenting som kan mäta sig med det första mötet med sina barn, det är så otroligt mäktigt.

Jag är så tacksam för att allt har gått bra och njuter av varje sekund. Noah har hunnit bli en vecka gammal och Emilia är så fin mot sin lillebror. Hon har verkligen accepterat honom och även om hon trotsar och får sina utbrott emellanåt så har det gått över förväntan. Jag är så stolt över vår fina lilla familj!